Det var Håkan Hellström på konserthuset i Gävle. Han spelade låtar som minnen av aprilhimlen (aukustiskt!), bara dårar rusar in, vi två 17 år, jag hatar att jag älskar dig..., jag har vart i alla städer och dom kommer kliva på dig. Och min nästan-favorit: brännö serenad! Det var så himla fint emellan andra versen på Nu kan du få mig så lätt och det där "om du vill haaa miiiig..." så gick han på scenen och sa:
- Man går och funderar på varför man har dom här kläderna som inte alls passar och går i skor där vatten läcker in.. "fan, varför sa jag så där?" "Varför gjorde jag så där?"
Och han lät så ångerfull, sådär som bara jag kan göra, nästan. Fint iallafall.
Nu lyssnar jag på Kent - FF och vill sova. Dels av magvärk och dels av enorm trötthet. Eller mer sliten kanske, whatever. Nu är lovet slut föresten, på måndag börjar jag i skolan igen. Det känns förjävligt.
- Man går och funderar på varför man har dom här kläderna som inte alls passar och går i skor där vatten läcker in.. "fan, varför sa jag så där?" "Varför gjorde jag så där?"
Och han lät så ångerfull, sådär som bara jag kan göra, nästan. Fint iallafall.
Nu lyssnar jag på Kent - FF och vill sova. Dels av magvärk och dels av enorm trötthet. Eller mer sliten kanske, whatever. Nu är lovet slut föresten, på måndag börjar jag i skolan igen. Det känns förjävligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar