jealousy + fear = so true, Einstein

jag hatar med mig själv att jag har så förbannat lätt att bli avundjsuk på allt&alla hela jävla tiden.
folk jag inte ens känner, och vet inte om jag vill lära känna heller, blir jag avundsjuk. Antagligen för att alla har det så himla mycket bättre hela tiden. Jag bara slösar bort min jävla tid.
Jag har haft lov den här veckan, vad har jag gjort? Inte ett jävla pittigt jävla fittpiss. (mm, gillar meningar med överdrivet många svärord). Det är just sådant här jag kan gå och stressa upp mig över också, att jag bara slösar bort tiden och aldrig tar vara på den.
Jag vill aldrig aldrig aldrig aldrig bli 30. 30 är likamed livets slutpunkt (är det ens ett ord?). Min mamma försöker säga till mig:
- Men du ska ju älska att bli 30, det ska du ju längta till. Du är ju fortfarande ung då och blabla.
JO TJENA. Gammal och grååååå. Slappa jävla lår som bara fladdrar och gäddhänget som jag inte ens kommer orka träna bort för jag kommer ha 19389582 snoriga ungar som skriker om att dom måste ha blöjor dit och pannkaka hit och en jävla massa pengar.
Fan.
Från avundsjuka på hur folk lever just nu till rädslan till att bli 30. Jag orkar verkligen inte livet just nu.